Cri du chat -21

 

♥ Jonathan Valter Jerry ♥

 

Under nästan 11 månader har vi kämpat tillsammans. Kämpat mot orättvisan du fick genomgå och livet tog verkligen en vändning när du föddes. En vändning som till början var väldigt jobbig att inse men med tiden blev vår vardag och någonting självklart och så älskvärt.

 

Du mådde bra vissa perioder och därimellan kämpade du mellan liv och död. Det gjorde så ont i mig och se dig lida, men ditt fina leende därimellan var det bästa som fanns. Att se dig utvecklas i din egna takt och genomgå underverk inte ens läkarna kunde förstå. Du var en sådan kämpe och du gav oss så mycket kärlek en son någonsin kunnat ge sina föräldrar. 

 

Den 11.e mars på eftermiddagen orkade du inte mer. Vi förlorade dig och du flyttade till månen. Jag önskar du var här hos oss och mina tårar slutar inte rinna. Jag saknar dig min älskade son så det gör ont i hela mig. Livet har inte längre samma mening och någonting så stort saknas i mitt hjärta och min vardag. Jag vill inte ha det såhär tomt och lugnt. Vill bara ha tillbaka dig i vårt liv igen och med allt vad det innebar! Min älskade fina Jonte ♥

 

Men trots smärta och förtvivlan så försöker vi gå igenom dag för dag. Planera din begravning som inom kort nu kommer äga rum, på allra bästa möjliga sätt. Jag lovar att du ska få den finaste begravning vi kan ge dig och vi ska kämpa på, precis så som du velat för din storebrors skull. 

 

 

- - -

 

 

Usch. Tårarna rinner så jag knappt ser vad jag skriver längre, men jag kämpar på. Kämpar på precis som vi tidigare gjorde tillsammans och fortfarande gör för du lever vidare i mitt hjärta och minne. Alla bilder överallt på dig är det finaste jag har och inom kort kommer du även finnas på min kropp. Jag ska tatuera in ditt namn under Benjamins mellan mina skuldror men framförallt skall jag göra en alldeles egen tatuering enbart för dig. Ditt handavtryck och lite annat kommer pryda min kropp sålänge jag lever, enda tills den dagen jag själv inte orkar detta liv längre och vi ses igen. Både i graven och på månen. Herregud min fina Jonte. Varför kunde du inte få orka leva här oss mig. Hos oss. Vi saknar dig så himla mycket! Storebror din säger godnatt till dig varje kväll, precis som jag och din pappa. Jag hoppas du får våra ord. Önskar jag kunde hålla om dig vid liv igen. Kunna säga att allt blir bra igen. Att du snart får komma hem till oss och vi skall vara tillsammans igen. Usch usch usch. Livet är så orättvist! 

 

 

Sov gott nu vår älskade bror och son ♥ För oss var du den största kämpe som fanns och den finaste son man kunnat önska. Inte nog med all kärlek du gav oss, du lärde mig så mycket. Ingen eller ingenting kan någonsin bräcka mig. Det var en av de saker du gav mig.

 

.. och detta i ett icke stabilt läge.

 

Som ni kan läsa i tidigare inlägg så har Jonathan legat på sjukhus sedan 10 dagar tillbaka och fick efter mycket och om men beskedet att han hade RS virus. Natten till idag (torsdag) fick vi även veta att han lyckats dra på sig ytterligare två virus varav det ena är vinterkräksjukan, så nu är det riktigt jobbigt - här hemma! För ja. Han har fått komma hem igen. Dock med sond då han inte alls orkar äta själv eller får i sig den mängd han behöver. På morgonen äter han med god aptit ett helt mål men sedan vill han inte mer och dessutom klarar hans lilla mage inte den mängden just nu. Åtminstonde inte när det kommer målvis på det sättet. Verkar gå lite bättre nu när vi valt att testa (i samband med hans dietist) och sondmata honom kontinuerligt, med andra ord hela tiden. Spyr gör han fortfarande med tanke på vinterkräksjukan men han verkar ändå må bättre (inte lika illa) sedan vi någon timma tillbaka ändrade till kontinuerligt. Peppar peppar. Får hoppas han får behålla någonting av maten. 

 

Vätskeersättning är det också uppburkrat med här hemma, då det är någonting han fått ganska så mycket av de senaste dygnen på sjukhuset pga sin förlorad vätskenivå i och med all spya och diareér. 

 

 

- - - 

 

 

När det kommer till sonden så är detta första gången vi åker hem med det och lite läskigt är det allt, trots att han tidigare haft sond vid enstaka tillfällen på sjukhus, men vi har aldrig behövt den några längre perioder och aldrig behövt sköta den själva heller, så detta är helt nytt. 

 

En snabb genomgång av sondmaskinen fick vi precis innan hemgång också så det kändes lite sådär, men det är väl tur att man är snabblärd och inte har några problem att våga testa sig fram om det skulle behövas. Måste även säga att det är lite skönt med sonden på sätt och vis också. Missförstå mig rätt! Hade hellre sett att han åt helt själv, men lättare på detta sätt och veta till 100% att han får i sig sin dygnsmängd ordentligt (förutom nu när han spyr massor) samt att vi därigenom kan ge honom sin medicin också, som annars kan vara lite sådär att ge honom när han normalt sätt skall få det oralt, så lite plus till detta mitt i all stress över alla virus, spya, diareér osv. 

 

 

- - - 

 

 

Nu är det bara att ta en dag i taget som gäller. Hålla stenkoll på hans mat, försöka få honom att spy så lite som möjligt, få honom att gå upp i vikt, se till så han inte blir uttorkad, få ordning på diareérna, medicinera på bestämda (nya) tider, hålla koll på hemsjukvården och möten samt försöka finna något eget lugn därimellan och även lite träning här och där med. Ny vardag igen som vi skall försöka få ordning på. Herregud!

 

 

// Från en stressad mamma över situationen som uppstått

 

I förrgår började Jonathan må allt sämre och sämre, det visade sig igår att det är magsjukan som kommit för att hälsa på. Och hur vi vet det?! Jo, för just nu ligger både jag (mamman), pappan och Jonathan magsjuka. Endast storebror som klarat sig ifrån detta (hittills). Riktigt jobbigt! Jonathan äter knappt någonting, vilket inte är så konstigt. Allt han får i sig kommer upp lika fort igen - blandat med massor av slem. Usch! Gör så ont i mig att se hur illa han mår och hur matt han blir av allt kräkande. Samtidigt som jag ser till att ha en handduk i närheten hela tiden för att fånga upp hans kräkningar och våtservetter för att torka rent ansiktet efteråt så vill jag själv gärna också bara spy varje gång. Klarar det dock precis på gränsen hela tiden. Vad gör man inte för sina barn.

 

Ingen feber har ännu kommit iallafall utan det är "endast" spyor, matthet och ingen mat som gäller. Skall ikväll gå iväg till affären och köpa lite fruktdryck till småbarn för att se om jag kan lyckas få i honom det åtminstonde. Vore bra om vi kunde få i honom lite vätska iallafall. Stackarn är snart helt uttorkad av detta och ingen mat vill han ha heller så det är inte lätt. Vet inte om han kan dricka fruktdryck heller eftersom vi är tvungna att använda förtjockningsmedel i ersättningen, men det lär vi märka. Annars får jag ge honom lite på sked och se om det går eller alternativt ta en av hans medicinsprutor och se om jag får i honom lite därigenom. Pyssel pyssel detta elände. Bara hoppas på att det inte är allt för långdraget och att vi får i honom vätska åtminstonde som sagt inom kort så han inte blir uttorkad och måste läggas in. Vore inte det mest optimala just nu eftersom både jag och pappan också är sjuka..

 

 

Blir som det blir men börjar med en sväng till affären nu iallafall och så får vi utgå därifrån.

// mamma Laura.